På kärleksdagen

Undrar vad den gör därinne?

Idag när jag satt och kissade (man gör det rätt ofta såhär mot slutet) kan jag att tänka på en sak. Det är en levande liten människa inuti i min mage. Och det är en väldigt svår tanke att förlika sig med! Kanske helt omöjlig. Det är liksom någon därinne som kom från mer eller mindre ingenting och som i nio månader roat sig med att ta en massa näring från mig för att växa till sig för att bli så stor så den ska göra riktigt riktigt ont att få ut.

Nu är den dessutom helt klar och ligger bara och väntar på rätt tillfälle att titta ut. Den ligger där klar och vi går och väntar, men enligt forskare som borde veta så är det barnet som bestämmer. Vi får helt enkelt vänta vackert och tålmodigt till den lilla känner sig helt redo att se Karolinskas lysrörsbelysning. Sjuk grej.